För ett tag sedan var det vinter och jag var i Sverige. Da akte jag lastbil mot Stockholm fran Umea med en som heter Janne och lyssnade pa Highwayman med hela CashWaylonNelsonpatrasket.
Han hoppade ut i en snodriva mittinatten for att stoppa en busschauffor och fraga om Stockholms nattrafik at mig.
When I am a highwayman ska jag ocksa gora sa. Jag var sa trott nar jag reste med honom. Halvsov i vintermorkret och en slitig feministfestival i ryggen. Jo den var slitig. Vem har sagt att revolutionen ar blott svandun och glitter? Det var den pa torsdag och fredagkvall, men kan sa inte vara for jamnan.

Pa tisdag blir det strejk. Jag kom pa fredagen, dagen efter den stora demonstrationen. Mina rumskamrater ville ut och titta pa demonstrationer... jag forholl mig skeptisk da jag hellre ville vara med och inte titta pa. Sa foljde jag anda med ut. Plotsligt skreks det plotsligt sprang en rad poliser bakom mig och framfor mig sprang dem som protesterat hela dagen och jag sprang medan jag satte mig in i vad det har handlar om. Kvallen innan hade en kvinna med en hund berattat om laget med kontrakten. Jag var inte delaktig, men det hander fortfarande. Det ar ljuvligt att det hander nu.
Imorgon far jag till Sorbonne och kollar vad som hander. Hur kan jag hamna bredvid nar jag ar i samma stad?
Polisbussar rullar over gatorna och ar skitstora. Har en kansla av att ha missat hela alltihop.