Skorv

Det är lite poesi som du har där i mungipan och där i ögonvrån något fnasigt som jag så gärna vill peta bort, kliar det inte?
Här, jag slickar saliv på mina tummar och smeker ur ditt ansikte ur fårorna ur fjunet på din överläpp, kattvättar och skrapar av ned i mina byxfickor dina poem som jag vill ha
osynligt drar jag dem ur dig som breda sträva djupt gröna blad, blanka silverskedar
vacker är din fårgråt vacker är din snorränna vacker är vaxen som finns i dina öronvindlingar
snyt ut allt samla allt och jag ska slå det in i silkespapper och bära ut på gatorna och du ska cykla förbi när jag deklamerar dina underkläder din söndriga tärda hud
dina vaknätter av reumatisk värk och dina dagar av oro och medberoende är ord i min mun nu
och det kan du aldrig förhindra