Prakt

Åskstormen. Lillvinden. Höghuset. Gråflagan. Stjärnhimlen. Bersåerna i staden. Våldet som inte ska vara. Inte i mig och inte mellan oss, inte i oss.
Hon kom med hundar omkring sig och allting åt helvete.
De kysste varandra uppe i träd, på parkbänk och intill väggmålningen, för att ta tillbaka dräkterna och upplösa nationalstaten, i förlängningen.
Någonstans fikade tusen personer på samma plats och min vän sa det är patriarkatets dödsstöt som hörs, det enda som hörs, inunder det här feministiska röstläget, högt, mumlande, brusande, sjungande.
Utan våld. Det heter väl fred. Helt fredligt. Här. Nu. Hjälp oss.