Ko ko ko, ko ko ko, ko ko ko.

Jag har en äng en grön och stor
jag har en äng med fyra kor
där göken sitter i en lund och gal
Idag kom en mindfulnessinstruktör, vi kan kalla henne helgon,
och hälsade från min pappa som är död,
på ett sätt.
Eller så bad hon mig bara om att få lite poesi till en samling som hon håller på med.
Det är inte som att det inte spelar roll för mig, om han hälsade eller inte.
Det är bara som att jag höjer på ögonbrynen och ler inombords.
I helgen var det just den dagen som han dog, fast för många år sedan.
Och hon sa
Jag har kommit för att träffa dig.
Åh, du måste vara hans dotter.
Då minns du vad jag sa när han dog.
Och det minns jag inte.
Och då sa hon det.
Och det känns som ett milt leende av sol inuti
och som min pappas blåa ögon och hans omfamning.