Mian

Sätt dig intill mig
och vänj dig vid närheten
stund för stund
så styker jag din rygg
och du känner med din nos på mitt byxben
och jag vet inte vart i världen det är som du ska bo
men jag vet att det finns fler platser för såna som vi
också utanför den här kökssoffan
där dina ögon är så runda och din iver så stor
Där du lär mig att ha tid
och vi lär oss nåt om kärlek