Grannbyn

Det ar intressant att trana pa att lyssna till det dar jag faktiskt vill pa riktigt.
Exempel
Jag bor hos Claire. Jag vantrivs, ror mig som en fagel haller andan. En tassande fagel da, inte den slarviga graciosa albatross man kan vara. Dar finns ett hus jag trivs i. Forsta dagen jag gick in dit var det som Nej men vad trevligt. Det luktar ju Volgsele! Oj hoppsan det blir morkt ute och jag bor ga hem nu, men den har fatoljen ar ju gjord for mig att hanga i.
Det naturliga da ar val att ta sitt pick och pack, lamna stallet dar man svimmar av syrebrist och flytta dit dar man kan dansa hejvilt om man har lust till det och dar soffan inbjuder till somn.
Gor man da det? Varfor ar det sa svart att lyssna till vad man verkligen kanner for.?Varfor ar det sa svart att saga till Claire att Jag vill ine bo har langre. Jag flyttar till min nya polare.
Inte vet jag. Antagligen socialt praglad artighet och radsla att sara nagon.
Haha! Som om jag bryr mig! Sa flyttade jag.
Och vad tror du Claire sa?
Typ
Jaha, gor det om du har lust.
Som kvittade det vilket for henne.
Suck.
Antar att jag inte behover begripa allting, men det ar ju verkligen svart att forsta ibland.