Pälsnos, djupsnö, nysol

Nu kommer den lilla katten och luktar utomhus och jag ha tagit mycket söt pop och sen blir det Nina och Kate, Simone och Bush.
Nu är det dags. För att ha en liten och förtjust pälsig i famnen och över den skriva det här och sen DetDär. Och förfasas. Hon sa Passionerade personer är komiska. med sina blandband och rosor.
Åh nej. Du kan inte mena det. Jag är glad att den andra sa emot. På ett så snällt sätt. Kanske läkt henne  litegranna. Det kommer blir en stor omstörtning i hennes tillvaro snart. Hon förstår nog faktiskt inte. Hur nära hennes egen verklighet ligger det hon skriver.
Det är väl så. Min verklighet ligger nära det jag skriver. PÅ NÅGOT HYLLPLAN. I någon underström. I någon puls och något liv och några ord och flera personer och i språket rytmen det som händer.
Men det som ändå var fint var att hon hade fått kapitulera inför att ta sig själv och det att hon skriver på allvar.
En viktig hemlighet att komma ihåg
Att ta sig själv och det man gör på allvar
det är en modig sak och den som gör det har på något vis kämpat
och har den inte det gör den ändå en motståndshandling
Det må krypa i skinnet av att påstå att alla på jorden i alla samhällsklasser med alla intentioner
men jo
Det är trösterikt att komma ihåg att
Och kommersialisering tar en del av den djärvheten ifrån oss och gör industri av det där
men det kan ändå inte helt ta bort det
att modet finns där
och att det finns något att hämta styrka ifrån
och det är en av anledningarna till att det blir sorg i mig
att hon av avund sett ner på mig på det viset i halva våran relation
att jag orkar inte ens förklara det jag uppenbarligen nån gång redan förklarat
att det har krävts något
att det är inte så lätt
och att det är jättelätt
det är själva luften blodet musklerna
men att vi behöver varann och vi hör ihop
och konkurrens hör inte hemma här
vi har så mycket annat för oss
som inte skrumpnar av såna grejer
helt och hållet
men litegrann
och det är illa nog