Stryk ska vi inte ha

Jag skrev och jag strök alltihop för det stod i min makt

I wasnt born to swallow

Simma ibland tomma muggar

Jag deppar inte ihop totalt
konsumtion ger nånting annat
jag deppar ihop halvtomhalvt
det är så det är till sin natur
ett äckligt jävla nervgift

Sen går jag hit

På jobbet

Nu är vi här i köket. Det tunga varma regnet har slutat och blixtarna. Inte särskilt mycket middag äten. Mera näringsdryck. Inte till mig då utan honom. Jag ska äta middag, efter glassen, efter detta.
Trädet är fullt utav körsbär. Fötterna är trötta och personen ifråga missnöjd. Kanske kan det bli bättre av musik. Om han får musik och jag får fortsätta lyssna på
Healing Wounded Communities by Researching & Writing Origin Stories .
Om jag får borra ned mina tår långt och djupt i det som blivit vått och grönt och han får några svala vindar omkring dig. Och komma över hur tråkigt det är med insisterande personer som bjuder på middag när en inte ens vill ha ett litet kex.
Det har varit bra och det kommer att bli bra. Och jag är liten och maktlös. Bomber.
Och jag är stor och kraftfull. Här och annars.
Vi grät på torget, eller hon. Jag höll om och grät inte. Jag grät timmen innan när jag diskade.
Hela trasiga gemenskaper genom att skriva ursprungliga historier och göra efterforskningar.
Här och nu. Smärtan och kärleken. Stillheten och det som rör sig i vårt kök.

Våra röster

http://www.makers.com/cherr%C3%ADe-moraga/moments/tracking-down-judy-Grahn

The only shot you got is to be you.