Stillhet, trådar, eftertanke.
Ett ljus som brinner och rum och utrymme.
Tillsammans, men lugnt.

Corinna Dross

Gråmul

Tvätta
med småsnö i sidled
lite vadsomhelst
som stuckit ut näsan in i kommentarsfält

Pälsnos, djupsnö, nysol

Nu kommer den lilla katten och luktar utomhus och jag ha tagit mycket söt pop och sen blir det Nina och Kate, Simone och Bush.
Nu är det dags. För att ha en liten och förtjust pälsig i famnen och över den skriva det här och sen DetDär. Och förfasas. Hon sa Passionerade personer är komiska. med sina blandband och rosor.
Åh nej. Du kan inte mena det. Jag är glad att den andra sa emot. På ett så snällt sätt. Kanske läkt henne  litegranna. Det kommer blir en stor omstörtning i hennes tillvaro snart. Hon förstår nog faktiskt inte. Hur nära hennes egen verklighet ligger det hon skriver.
Det är väl så. Min verklighet ligger nära det jag skriver. PÅ NÅGOT HYLLPLAN. I någon underström. I någon puls och något liv och några ord och flera personer och i språket rytmen det som händer.
Men det som ändå var fint var att hon hade fått kapitulera inför att ta sig själv och det att hon skriver på allvar.
En viktig hemlighet att komma ihåg
Att ta sig själv och det man gör på allvar
det är en modig sak och den som gör det har på något vis kämpat
och har den inte det gör den ändå en motståndshandling
Det må krypa i skinnet av att påstå att alla på jorden i alla samhällsklasser med alla intentioner
men jo
Det är trösterikt att komma ihåg att
Och kommersialisering tar en del av den djärvheten ifrån oss och gör industri av det där
men det kan ändå inte helt ta bort det
att modet finns där
och att det finns något att hämta styrka ifrån
och det är en av anledningarna till att det blir sorg i mig
att hon av avund sett ner på mig på det viset i halva våran relation
att jag orkar inte ens förklara det jag uppenbarligen nån gång redan förklarat
att det har krävts något
att det är inte så lätt
och att det är jättelätt
det är själva luften blodet musklerna
men att vi behöver varann och vi hör ihop
och konkurrens hör inte hemma här
vi har så mycket annat för oss
som inte skrumpnar av såna grejer
helt och hållet
men litegrann
och det är illa nog

antisocialamedium

Att sakna någon är ju mer att den ska vara där då
att den ska vara närvarande
De går ju inte att sakna någon som inte är där
eller
det gör det ju

Någon ruskigt fin frisyr

Lär dig krypa
lär dig gå
lär dig älska KBBK

Allt annat är rätt hälsosamt

Gå ut min själ och gläd dig vid

Allsköns
brakromantik
Vad jag har råd med
är
Kärlekens
Illröda
Ljuvlighetsbrand
Ut på gatorna
baby

Skrevigheten

Oh my
oh my
oh my love
åh
oh
åh
oh
Livstid
i denna ljuva levnadstid
åh nu
nu
obryddheten
evigheten
åh ah oh
eh eh eh
min älskling nu
och nu
och nu
lavinfara
småbåtshamn
härifrån till envisheten
avighet till enigheten
härifrån till allmänheten
ah ah ah ah ah ah ah
nu och här till evighetens slut

Morgonsiderna

Vad hettere jag ägnar mig åt romanen på morgonsiderna, vad annars? Eller alltså jo ja, men jag ägnar mig åt romanen. Igår kom en lurk in i bilden. Och det att Jo är syns. Det får löpa som en synsk liten löpa genom boken. Men ehuru den här boken har så dramatisk kurva kan det ju sannerligen utlösa en konflikt. Mellan Jo och hennes försupna mamma! Som naturligtvis super för det att lätta på trycket som det innebär att vara synsk - alltså inte bara det goddamit men ändå- dölja dölja och dölja det. Medan Jo och Ella mer tycker det är rätt magnifikt. Dom utforskar det där och använder sig av det. Dom har dessutom hexiga ritualer, men det är en annan sak. Förr i tiden brände dom oss på bål. Numera hänger dom ut oss eller hatar på oss eller liknande.
Mina morgonsidor. Mina katter. Mina fåglar. Solen som gick i moln. Soppan på spisen, veden i brasan - det är sant, jag får lunch sen. Jag har varit sjuk men jag blir frisk. Det här är en studiecirkeluppgift. Jag har verkligen inget emot gemenskap. Det är verkligen något att ha. Jag klarar av det och jag ingår i det. Men det är själva grundexplosiviteten i det mesta. Grundladdningen. Bulten. Tillgången. Svårigheten. Och en så jävla självklar sak.
Tur vi har studiecirkel.
Jag läser Tove Jansson, om hennes liv. Arbeta och älska. Relate. Flitig. Relate. Så jävla bra. Som mina anarkistiskadisciplin. Som i Dulce Chacon-boken. Rösten-någonting. Skriva trots allt. Bara skriva.
Nu ska vi se. Kapitlet i vilken lurken kom och pappan fick honom att gå och gerda och lilian stormar ut - i hur många böcker kan folk heta Lilian? Jättemånga! Särskilt när en är ett spädbarn som dör och en är en revolutionär som blir misshandlad av en lurk. Jag måste också lära känna lurken. J-a Sara Lidman. Alla måste man älska. För att kunna hata dom. Yeah yeah.
Ute grånar det. Inne snarkar katten.
Nå, vad ska hända dom nu?
Ska jag spika den här dramatiska kurvan så jävulska dramatisk och allt eller ska jag skriva det som är inuti och låta den löpa sina banor?
Jag börjar med att gå på toaletten. Sen skriver jag roman.

Kompis

Det var krig när vi möttes
inte här men där våra vänner flyr ifrån
vi stod där och vi lärde känna varandra
och nu har vi varandra
och det är för alltid
och för alltid är vi alla åldrar
och för alltid är våra vänner alla åldrar
och för alltid finns någonting av oss på jorden
och det vi lever igenom nu

Jag är ganska ofta ensam
jag är nog klar med det

Vegetarisk pizza med extra mycket ost och skinka på det. Det blir 60.000 kronor. Riksdaler.

Jag är förkyld
jag jobbar på ett bibliotek
jag jobbar på en roman
jag har fötterna på bordet
jag hör klockan som tickar
jag har ätit en pizza
jag väntar på att en kompis ska lämna sin släkt vid tåget så jag får gå hem till henne och äta ost
och sen ska jag köra ett antal mil
hämta ved
sätta eld på den
prata i telefon
och somna
det är min högsta önskan
att livet fortskrider
att jag får vara med
och att ni också är det

Mina morgonsidor

Det blir att ni får läsa det här som är dom tre sidorna jag ska skriva på orgonen i min nya studiecirkel med Sofia och Jens och det kommer här rätt ur mina fingrar som en srös av ord och jag vet inte om jag orkar helt ocensurerat skriva här i hela tjugo inuter tror jag det var, det är en ganska lång tid, och flödes också, så inihelvetes ocensurerat, framgent ska jag göra det i tankeboken, men nu gott folk, blir det allmän beskådan för hela slanten, egentligen skrev jag nss roman, varför har jag låst mig till att skriva flödestext i bloggen när jag kunde skriva på kapitel två, jag behöver ju skriva där, om hur Lilian kommer och hälsr på, första gången som Ella är hemme hos Jo, första gången dom är därinne, då kommer två kvinns in som är dels brydda och dels obrydda ochsom har så mycket att tala om med varandra, och dom har med sig något att äta, det är ständigt detta fokus på mat, för det är tider av verklig svält för i helvete, och u går min mamma förbi ute i köket, hon är här och hälsar på och har jag en sabla tur blir det lite mer bok skrivet innan jag far till jobbet men då måste jag avnbryta det hä flödet som jag satt igång att jag måste skriva, vilket jag i sig uppskattar. Well, då är dom därhemma och bla bla bla bla bla. NEJ! Dom är ute och löper i skog och mrk. De är bara i förbifarten som dom träffar Lilian. Hon och Geda står oc pratar pratar pratar när dom dråsar förbi och dödsolyckan på fabriken. Den springer dom på något vis rkt in i. Dom kommer runt hörnet i en v'äldig fart och dom stoppas av en händels. En som ärdöd. Och hjärtat fryser, kroppen fryser, men det ä iNte Samule, Ellaspappa, det är Björn, en som har störtat ned och dött. Det var dn nya trummisen nu finns han inte mer. Det ska jag skriva. Över stock och Sten. för det är så att med Jo får Ella leka. Med Jo kan saker hända osm hon fan inte fr plats med i DET HÖR JÄVLA SAMHÄLLET.
Thank u wery much my morning pages. Nu vet jag hela kapitel vå.
Hipp hipp hurra!

Dom fordon jag förbrukar och mina blödande knän

Det är inget som är fel på min bil!!!
Jag slår mina knän i asfalt och is
fingrarna skriker när blodet kommer tillbaka ned i topparna
knäna pulserar
bilen startar med hjälp av Lasses startkabel
Omtanke om mina tightsklädda ben i minusåttagradervinden
Jag skulle gärna ha köpt hans vita bil men det är för sent nu
Jag lånar min mammas istället
Jag vaggas i fetvadd
jag matas med smoothie
jag frodas varje dag i omsorgens bilar
tunnklädd och högburen
av alla mina grannar
alla mina mammor
alla mina vänner
svär när jag faller
knuffar bilen och reser mig igen
snyter mig i motvinden
Det är fan inget fel på min bil