Nu du nu du

Nu kul. Sömnbristen ska gå till sängs och ut i lakansvecken ska den vilas.
Nu ska det bli kul. Kläderna ska tas på i morgon och annat tänkas på än sådant som inte kan kallas kul, men heller inte okul.
Nu ska det bli kul. Det finns folk med så många intressen. De ägnar sig åt dem. De roar sig. De delar det med andra och sig själva.
I was one of those. Nej, jag är en av dem.
Nu ska det bli kul. Ta av sig alla kläder. Gå på jobbet naken. Ta på mig särken. Ta av den. Duscha. Gå till sängen. Vara där i åtta timmar, sovandes. Vakna med en vilad hjärna, vilade axlar, uppvilta ben.
Ta mig in i morgonen. Och fyll upp allt med kärlek.

Prakt

Åskstormen. Lillvinden. Höghuset. Gråflagan. Stjärnhimlen. Bersåerna i staden. Våldet som inte ska vara. Inte i mig och inte mellan oss, inte i oss.
Hon kom med hundar omkring sig och allting åt helvete.
De kysste varandra uppe i träd, på parkbänk och intill väggmålningen, för att ta tillbaka dräkterna och upplösa nationalstaten, i förlängningen.
Någonstans fikade tusen personer på samma plats och min vän sa det är patriarkatets dödsstöt som hörs, det enda som hörs, inunder det här feministiska röstläget, högt, mumlande, brusande, sjungande.
Utan våld. Det heter väl fred. Helt fredligt. Här. Nu. Hjälp oss.

There is writing but no writer

Det ska nog gå bra. Men jag får inte släppa Adrian. Jag tar många händer, pennor, datorer, cykelstyren, blöjmaterial, sambamaterial, naturmaterial, permobilmaterial, kursplaneringsmaterial, vänmaterial, sängmaterial, stadsmaterial.
Men får inte släppa Adrian. Som om jag skulle. Ja, men vad är det som händer då när du inte skrivit nåt på han på flera veckor. Vad är det som händer då?
Det händer inte att jag inte har med honom att göra. Men ja. Det är pga sexism som jag inte skriver och när ja skriver är det pga allt möjligt som är just underbart och sårigt och stort och kraftigt och vanligt och magiskt och arbete och verksamhet och liv och motstånd och vardag och ord och historia och vilja nåt och göra nåt och skriva och vara i det som skrivs medan som det skrivs.

Jag känner solen

Recept

Höst och vinter 1998.
Hela tiden in i årstiderna, hela tiden in i människorna.
Velvet goldmine, Fucking Åmål
regnet som glittrar tillbaka in i ögonen och ut igen
hela tiden snö som faller av olika kvalitet och något som trasslar in sig i håret och stannar kvar
som ett klister som en sprängdeg.