Och det är här som jag sitter och inte går med på det

Och det är  här som jag sitter och inte går med på det
en annan puls än den här
annan andedräkt än hockeyhallens
andra fotsteg än dom som rör sig omkring mig
annan hand i min än din
Att förstå (mig) över kanterna på bergen
rätt genom en stad från där den börjar till den tar slut
att ha gått igenom och bibehållits
förändrad men i grunden gles
i grunden förtätad
i grunden byggd av mossa och grus
av bruk och sammanhållning
av stolthet och av skam
av obryddhet och timmer
av ögon in i ögon
av stjärnhimmel
av en vakenhet här på planeten
som vi är på
och inte går med på annat än den pulsen
den vreden
det lugnet
den självklarheten
folk emellan

Det går inte att hinna skriva nu
men det var
i magen
bland molnen
kom och se mig
håll mig sällskap
slå följe
var med

Spår

Allt som är i jorden
frön och dom som bor där
jag som bor på den
och alla känslor som jag genomlever
medan jag genomlever
livstid
och färdas och rör mig och har och inte har
Det är frost på den nu
kinden blir mer än frusen när jag lägger den emot
allting smälter och får lukt igen
Lodjuret ska komma tillbaka om två veckor
jag orkar inte sitta alldeles stilla
så länge

Annars vore hela livet ensamt

Vill du inte ha billigare el?

Han ringde och bröt internetuppkopplingen till det andra som jag höll på med
och frågade inte vad jag höll på med
eller kanske något om min dag
kanske att han hoppades att han inte stör
och jag väntade på att han skulle komma till saken
och han rörde sig emot den
och han undrade om jag tyckte att det lät bra
och jag sa att jag var obrydd, att jag undrade om det var något viktigt eller om han bara skulle sälja något
och det var det att han skulle sälja något
och så sa vi hejdå.
Det är helt okej att tycka att det här är det konstigaste samtal man någonsin haft.

Moln som sjunker

Tunga tårar i min mage
för att ni inte är här längre.

Dina vita ljus

Bevara inte den ordningen
jag är ett barn och jag ser saker för första gången
tryck inte dom maktordningarna på mig
låt mig vara ifred
tillsammans
Kanske gör ni det i välvilja
men då får ni lyssna
när vi säger ifrån
Eller som Assata säger
Ingen i hela världen
ingen i historien
har någonsin fått sin frihet
genom att vädja till sina förtryckares samveten.

Hjärtat glöder.

där är dom alltid och rör sig

Dom har kaftaner, dom här kvinnorna.
Dom rör sig en och en och när dom samlas så är det både solidaritet och konkurrens.
Dom kan kalla det kvinnogemenskap.
Åh nej nu måste jag sluta skriva
men det var något om att dom är äldre än mig och är systrar till mig och alltid har broderier på sina kappor, jackor och mantlar
med vilka dom tar sig fram
oavsett allt
och där någonting skapas
där är dom alltid och rör sig

Ko ko ko, ko ko ko, ko ko ko.

Jag har en äng en grön och stor
jag har en äng med fyra kor
där göken sitter i en lund och gal
Idag kom en mindfulnessinstruktör, vi kan kalla henne helgon,
och hälsade från min pappa som är död,
på ett sätt.
Eller så bad hon mig bara om att få lite poesi till en samling som hon håller på med.
Det är inte som att det inte spelar roll för mig, om han hälsade eller inte.
Det är bara som att jag höjer på ögonbrynen och ler inombords.
I helgen var det just den dagen som han dog, fast för många år sedan.
Och hon sa
Jag har kommit för att träffa dig.
Åh, du måste vara hans dotter.
Då minns du vad jag sa när han dog.
Och det minns jag inte.
Och då sa hon det.
Och det känns som ett milt leende av sol inuti
och som min pappas blåa ögon och hans omfamning.